Emos=fjortisar

Ibland läser jag insändare i en musiktidning och jag blir oftast lite sne. Det är folk som skriver in och uppmanar tidningen att inte skriva om deras favoritartister (som oftast brukar vara Tokio Hotel, My Chemical Romance. m.m.) för att fjortisar börjar lyssna på dem. En insändare var såhär:
"Ni har säkert fått massa mejl om att ni inte ska eller att ni ska ha med vissa band. Men nu vill jag bara säga som ett stort fan, skriv inte om Tokio Hotel. Det är så synd att dom bara ska få massa oäkta fans."

Jag blir fruktansvärt förbannad över det. Folk får lyssna på vilken musik som de vill. Är det några som är fjortisar så är det de som skriver in sådana saker. Bara för att man börjar lyssna på dem när de blir populära och musiken kommer till Sverige betyder det inte att man är ett oäkta fan. Jag började lyssna på Sunrise Avenue igår faktiskt. De är riktigt bra. Nu vet jag ju inte hur länge de varit igång men bara för det behöver inte jag vara oäkta. Och hur beter sig ett oäkta fan? Älskar man bara bandet på låssas då?

Emos är faktiskt lite som fjortisar. De gör allt för att vara udda, de vill synas like hell och lyssna på så annorlunda musik som möjligt. De har lika mycket smink (om inte emosarna har mer), de super mycket och hänger på Centralen respektive bussar/tunnelbanor. Och ibland är de deprimerade.

Jag ska på Pier Pressure den 1 juli. Där kommer det nog vara mycket såkallade emos. Jag är absolut ingen emo. Eller jag ser inte ut som en i alla fall. Får jag inte lov att komma dit då? Även fast jag gillar musiken? Ärligt talat. Det är så fjortis att hålla på som ni gör. Sluta bry er om vad andra tycker och gör.

Snälla emos (eller ni som skriver in sådana insändare), ni äger inte musiken. Folk får lyssna på vad de vill. Jag skulle kunna lyssna på Hårdrock men inte alls klär mig som en hårdrockare. Bara för att man börjar lyssna på ett band tidigare än alla andra betyder det inte att man är ett bättre fan. Banden blir bara glada om de får mera fans och jag tror inte de resonerar som er.

Min mamma sa en kul sak häromdagen. Vi pratade om sådana som varit emo länge, flera år och så. Och då sa hon. "Det finns väl inga sånna längre för alla har väl hunnit ta livet av sig redan"



Nu kanske ni säger att ni är minsann inte alls emos. Då kan jag påpeka. Det är vad alla andra säger att ni är som gäller. En mördare kan säga "jag är ingen mördare" men han är ju inte midnre mördare för det.

Edvard <3

Kommentarer
Postat av: Mordnilap

Mycket sant. Det finns alldeles för många som tror att de befinner sig i en högre sits pågrund utav antalet konserter, skivor, autografer osv. Att folk bara inte kan uppskatta att deras band syns (Jag menar, bandmedlemmarna gör ju det verkligen, de tjänar ju pengar).
Sedan tror jag också att man måste vara försiktig med att dra alla människor utav en viss samhällsgrupp (Eller av en tillsynes viss samhällsgrupp) över en kam. Det finns emos och det finns emos. De finns ju faktiskt en musikgenre och en trogen skara anhängare av den emokulturen som inte är värda att bli bespottade bara för att några ungdomar med mindre vett i skallen väljer att skrika och skräna om sin musikstil. Numera verkar ju rock som Tokio Hotel och punkrock som Chemical Romance emo i de flestas ögon emo.
Låter man alla lyssna på vad alla lyssnar på tror jag att musikkulturen idag skulle må mycket bättre. Så du har nog rätt ;)

2007-06-13 @ 19:19:10
Postat av: Ida

mycket bra skrivet!

2007-07-02 @ 11:09:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback