Regnspeglar

På insändarsidan i Metro finns det idag en insändare som ser ut så här:
Går till hållplatsen på morgonen och läser Metro.
Barn tycker inte att de får tillräckligt med respekt.
Ställer mig vid den sönderklottrade busskuren och fortsätter att läsa.
Vagnen kommer.
Läser klart artikeln bredvid en tonåring som har sina smutsiga skor på sätet mittimot.
Tänker att det kanske tyvärr ginns en anledning till vissa saker.

Jag tolkar den här insändaren som om barn och ungdomar får skylla sig själva när de inte visas någon respekt för äldre eftersom de klottrar sönder busskurer och har fötterna på sätet. Idag finns det även en oskriven lag att man ska visa äldre människor respekt. Den oskrivna lagen gör mig illamående. Vi lever idag på 2000-talet och vi har (nästan) full yttrandefrihet, lever i ett land som inte varit i krig på 200 år, ja listan kan göras lång. Det känns som om vissa vuxna (observera att jag skrev vissa) vill ha kontroll över alla barn och ungdomar, de vill känna att någon ser upp till dem. Så fort det är ungdomar som gör någonting blir det ett jävla liv. Om en 15-årig kille åker moped på en gågata börjar folk gnälla, men när tio vuxna män försöker rånapostkontoret i Göteborg så är det ett annat sorts gnäll som hörs. Vi måste sjävklart dra det klassiska. Ungdomar som har fötterna på sätet. Det är ganska roligt att göteborgare klagar över detta eftersom det finns ungedär 5 ställen på varje spårvagn där man KAN ha fötterna på sätet mittimot. I Stockholm är det en annan sak, men där å andra sidan är det alltid så mycket folk på tunnelbanorna att man aldrig får chansen att sätta upp fötterna på sätet.

Jag kan fatta att barn och små människor har fötterna på sätet. Stolarna är gjorda för vuxna människor vilket innebär att benen mellan knänen och ljumskarna är får korta. Till och med jag har för korta av dessa ben, vilket gör det mycket mer bekvämt att sätta upp benen. Självklart är det inget att sträva efter, att man ska ha fötterna på sätet, men man kan väl knappast mena att ALLA barn och ungdomar har en speciell gen som försvinner när man är 25 som gör att man bara mååååste ha fötterna på sätet.

Det är hela tiden tjat om att man ska visa de äldre respekt, att alla som är under 40 ska resa sig på bussen för de som är över 40. Det är ju sådan skev syn man har på det hela. Respekt har inget med ålder att göra. ALLA människor i hela världen ska man visa respekt åt, inte bara de som är äldre. Kommer det på en dam på bussen som har svårt att gå ska självklart ska hon få en sittplats. Men sittplatserna ska inte vara åldersmärkta. Det finns unga med både synliga och osynliga handikapp som också behöver sitta ner. Och bara för att man är över 65 betyder inte det att man är halvdöd. Just nu känns det som om man bara vill jävlas med alla unga. Man måste skriva in en insändare till Metro så fort man ser en tonåring som inte ger sin plats till en 64-årig man som inte vill ha den. Detta kan nästan få motverkande effekt. Att man bara ser de som är gamla på bussar ocg missar folk som är gravida, går på kryckor eller har småbarn (ja faktiskt. Platsen längst fram i bussen är inte enbart reserverad för äldre utan även för gravida, folk på kryckor och mamma/pappa med småbarn).

När jag var sju år sa min mormor att jag skulle resa mig när det kom på en gammal dam på spårvagnen. Det är ju så sjukt! Varför jag, som är 7 år??? Min mormor (som vid det tillfället var typ 52 år) hade väl starkare ben än mig. Nej, detta börjar gå överstyr nu.