Feta barn, anorektiska tonåringar och vuxna som skapar alla problem
Jag tycker barnfetma-debatten är rätt intressant. Det sägs att var femte barn är överviktigt och man inte ska ge sina ungar godis eller vitt bröd. Hallå? Visst vi kanske är fetare i Sverige än i något svältdrabbat land men ta en titt på alla barn ute på stan. HUR många tjocka barn hittar man? Kanske ett eller två. Resten är normala, eller underviktiga. Och jag känner att feta barn inte är något problem för med dagens ideal kommer det gå över i tonåren med anorexia och självsvält.
Överallt i alla tidningar står det nya metoder för att gå ner i vikt och hur du blir så smal som möjligt till sommarsäsongen. Okej, visst om det handlar om 40-åriga kvinnor som känner att de vill gå ner ett par kilo. Men nu har alltså debatten gått över till barnen. Nu pratar man om hur farligt det är med tjocka barn samtidigt som man pratar om hur hemskt det är med alla tonåringar som bantar. Om man nu lär små barn att äta sallad, att inte äta godis eller annat onyttigt, äta fullkornsbröd och inte gå upp i vikt så är det väl självklart att de börjar banta i tonåren.
Har ni någon gång sett på en löpsedel tips på hur man går upp i vikt? Inte jag heller. Men i själva verket är det 6-9 % av svenskarna som lider av övervikt. När det gäller anorexia och bulimi (ej undervikt i det stora hela) finns det ingen säker statistik men det sägs att mer än 10 % av svenskarna lider av någon form av ätstörning. 4,5 % av kvinnorna i Sverige har någon gång drabbats av allvarliga ätstörningar, och om man tar me de med lättare ätstörningar blir siffrorna dubbelt så höga. Men detta borde betyda att nästan 80 % är helt normalviktiga och varken behöver gå upp eller ner i vikt.
Man skyltar med att var femte barn är överviktigt, men att ätstörningarna ökar och allt fler unga drabbas av anorexi verkar ingen bry sig om. Eller folk bryr sig, men det är ingen som vet om att det är så här eftersom man bara visar upp fetmasidan av det hela. Enligt mig är anorexia och bulimi så mycket värre än övervikt eftersom det är så socialt accepterat att vara smal. Om man är överviktig vet man alldeles säkert om det och mår ofta dåligt av det (eftersom media hela tiden påminner en om att man är tjock), men är man smal får man mest fina kommentarer om sitt utseende. Jag var med om det en period när jag hade ett BMI på 16 (normalt är 19-24) och flera tjejer i min klass sa till mig att jag var så himla fin och smal.
När jag var liten fick jag alltid höra att BARN SKA INTE BANTA. Frågan är då den när man inte längre är ett barn. För mig är det fortfarande skitkonstigt att folk i min klass sitter och äter pulver till lunch. Barn ska ju som sagt var inte banta.
Det är så sjuka ideal vi har i Sverige. Reklambilden till vänster kommer från Sexy.se. Och bilden till höger kommer från Ellos Plus Collection (kläder för "tjocka") Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan då inte se någon större skillnad. Världen är sjuk. Låt barn vara barn, låt tonåringar vara tonåringar och sluta banta sönder dem.
Överallt i alla tidningar står det nya metoder för att gå ner i vikt och hur du blir så smal som möjligt till sommarsäsongen. Okej, visst om det handlar om 40-åriga kvinnor som känner att de vill gå ner ett par kilo. Men nu har alltså debatten gått över till barnen. Nu pratar man om hur farligt det är med tjocka barn samtidigt som man pratar om hur hemskt det är med alla tonåringar som bantar. Om man nu lär små barn att äta sallad, att inte äta godis eller annat onyttigt, äta fullkornsbröd och inte gå upp i vikt så är det väl självklart att de börjar banta i tonåren.
Har ni någon gång sett på en löpsedel tips på hur man går upp i vikt? Inte jag heller. Men i själva verket är det 6-9 % av svenskarna som lider av övervikt. När det gäller anorexia och bulimi (ej undervikt i det stora hela) finns det ingen säker statistik men det sägs att mer än 10 % av svenskarna lider av någon form av ätstörning. 4,5 % av kvinnorna i Sverige har någon gång drabbats av allvarliga ätstörningar, och om man tar me de med lättare ätstörningar blir siffrorna dubbelt så höga. Men detta borde betyda att nästan 80 % är helt normalviktiga och varken behöver gå upp eller ner i vikt.
Man skyltar med att var femte barn är överviktigt, men att ätstörningarna ökar och allt fler unga drabbas av anorexi verkar ingen bry sig om. Eller folk bryr sig, men det är ingen som vet om att det är så här eftersom man bara visar upp fetmasidan av det hela. Enligt mig är anorexia och bulimi så mycket värre än övervikt eftersom det är så socialt accepterat att vara smal. Om man är överviktig vet man alldeles säkert om det och mår ofta dåligt av det (eftersom media hela tiden påminner en om att man är tjock), men är man smal får man mest fina kommentarer om sitt utseende. Jag var med om det en period när jag hade ett BMI på 16 (normalt är 19-24) och flera tjejer i min klass sa till mig att jag var så himla fin och smal.
När jag var liten fick jag alltid höra att BARN SKA INTE BANTA. Frågan är då den när man inte längre är ett barn. För mig är det fortfarande skitkonstigt att folk i min klass sitter och äter pulver till lunch. Barn ska ju som sagt var inte banta.
Det är så sjuka ideal vi har i Sverige. Reklambilden till vänster kommer från Sexy.se. Och bilden till höger kommer från Ellos Plus Collection (kläder för "tjocka") Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan då inte se någon större skillnad. Världen är sjuk. Låt barn vara barn, låt tonåringar vara tonåringar och sluta banta sönder dem.
Finns endast i storlek XS-M Finns endast i storlek 44-58
Kommentarer
Trackback